Är bluffskitandet vårt nya andningshål för att hantera stress?

Rusningstid på ett överfullt café i Stockholm. En enda toalett… upptagen… väldigt länge… Damen bakom mig säger ”jag brukar rycka lite i handtaget för ibland sitter dom därinne och surfar på mobilen och tänker inte ett dugg på andra”. Det är lite oklart vilka som avses med ”dom” men efter ytterligare ett par minuter känner jag försiktigt på handtaget och omedelbart hör jag hur det spolas i toaletten.

Det behövs lite mer underlag för att dra några statistiska slutsatser av damens teori, men kanske har hon rätt? Har det blivit en epidemi av människor som sitter på offentliga toaletter och smygsurfar utan att ha några större behov än lite egen tid? Är toaletten den sista utposten för lugn och ro – nöd eller inte? Kommer det framöver att behövas skyltar på de offentliga toaletterna som visar att det är förbjudet att röka, spola ner pappershanddukar och att surfa?

Vi yogar, är medvetet närvarande, tränar på gym och laddar ner appar för att förenkla i vardagens ekorrhjul och hantera vår stress, men trots det så fortsätter hjärnan att gå på högvarv och tiden verkar aldrig räcka till. Har vi provat alla beprövade sätt att hitta någon slags lugn och ro i vardagen? Behöver vi hitta nya tillfällen till paus och nya platser att återhämta oss på? Är bluffskitandet helt enkelt vårt nya andningshål?