Ja, nu känner jag mig redo att berätta för världen att jag är sååå förälskad! Ni vet den där första intensiva och underbara fasen som kommer när man är nykär? Precis så känns det – fast fasen inte går över!
Pirret när jag rör dig, min kärlek är fortfarande lika härligt, glädjen när jag tittar på dig kan ibland anta oanade proportioner och saknaden när jag inte får vara nära dig kan vara förvånansvärt stor. Tanken på att förlora dig gör att jag får rysningar och om någon annan skulle ta dig så vet jag inte vad som skulle hända med mig…
Ja, min kära mobil – jag är fortfarande vansinnigt förälskad i dig! Jag vill minnas att du blev min trogna partner nästan på en gång. Jag kommer ihåg den första gången som jag kunde åka tåg och samtidigt svara på mail. Jag vet att jag funderade på hur jag hade överlevt innan du kom in i mitt liv. Jag minns också glädjen över att kunna få hjälp att hitta till jobbuppdraget när jag hade glömt att skriva ut en karta och jag tyckte att det var fantastiskt att helt plötsligt kunna ringa mina vänner när jag var ute och gick.
Men precis som med alla förälskelser så händer det ibland att ”jaget” blir till ett ”vi” och att gränserna börjar suddas ut och innan man vet ordet av så går man runt i likadana träningsoveraller… Så därför, kära mobil så tar jag en paus från dig ibland. Jag kopplar ner mig under några timmar eller till och med dagar och ägnar mig åt andra saker som jag också tycker väldigt mycket om. Jag har till exempel långa, djupa samtal med fina vänner där jag faktiskt kommer ihåg vad de berättar eftersom jag inte gluttar på dig samtidigt. Jag tar långa promenader där jag hör fågelkvitter för att jag inte har dig i örat. Jag sitter i gloställning på bussen och låter tankarna vandra fritt. (Nej, man ser inte jättesmart ut när man sitter och fånstirrar, men det är ingen fara eftersom de flesta tittar mer på sina egna kärlekar än på mig.)
Och när jag har haft min paus, kära mobil så ser jag fram mot att koppla upp mig och vara med dig igen. Kanske har jag använt min nedkopplade tid till att fundera över vilken relation jag faktiskt vill ha med dig. Jag tycker verkligen om att hänga med dig, men jag vill ändå att du är tyst på natten. Och jag vet att mina vänner tycker att du är ganska fin, men de gillar ändå att hänga med bara mig. Och visst kan du få vara med när jag ser på en film, men inte måste du avbryta mig mitt i för att berätta om något jobbmail som har kommit?
Så… älskade mobil… för att vår relation ska bli långvarig och sund så hoppas jag att du förstår att jag behöver sätta gränser. Det är inte dig det är fel på, det är bara jag som behöver ta hand om mig själv också. Jag hoppas att du förstår!
