… för jag blir lugn av att köra ett hårt pass på rullskidor, gå på en boxklass eller springa.” Det var mitt svar när Giorgio Grossi, forskare på Stressmottagningen förklarade att en del av kursen i stresshantering gick ut på att meditera 10 minuter varje dag. Förutom att jag gick kursen för att lära andra att hantera sin stress så tyckte jag att meditation verkade ganska meningslöst och riktigt flummigt. (Jag var till och med lite förvånad över att han, som var forskare vågade prata om så underliga saker!)
Giorgio svarade lugnt och leende att mina metoder var jättebra på många sätt men han undrade också vilket av mina verktyg som jag använde när jag blev arg framför datorn eller när barnen frestade på tålamodet…
Den här händelsen inträffade för 15 år sedan och trots att kursen var fantastiskt bra (inte bara för andras stresshantering utan även för min egen) så fick jag inte till en endaste minuts meditation under kursen. Däremot planterades förmodligen ett av de första meditationsfröerna som gjorde att jag, ett par år senare (med två små barn och ett hektiskt jobb) vågade prova meditation som ett sätt att få lugnt och stilla i hjärnan.
Att få tyst på de tjattrande aporna i hjärnan är inte det lättaste för den som (precis som jag) var van att ha en hel flock som samsades om sinnet, men att få en glimt av att det faktiskt var möjligt väckte något hos mig. Jag insåg att det fanns något som kompletterade min teknik att springa ifrån problemen och jag upptäckte dessutom att barnen blev snällare ju mer jag mediterade…
Ibland får jag höra att det är lätt för mig, som jobbar med hälsa att behålla min balans eftersom jag ”kan det här”. Jag skulle säga att det är lika utmanande för mig som för alla andra, men att jag däremot har upptäckt att mitt jobb (och liv) fungerar så mycket bättre när jag har metoder som lugnar min hjärna och stärker mig själv. Den senaste veckan har jag haft jobb i bland annat Göteborg och Södertälje och har på väg till mina uppdrag stött på en avstängd bro, byte av busschaufför (på grund av dennes näsblod), högtalare som oväntat slutade fungera (under en kurs som förutsätter musik) och en bildpresentation som hängde sig utan någon förklaring.
Den tidigare versionen av mig själv hade målat upp alla tänkbara katastrofscenarier, fått hög puls och blivit sjöblöt av stressrelaterad svett. Den nuvarande versionen av mig själv kan få några sekunder av katastroftänk innan jag tar någon av alla mina små, enkla och korta övningar (som att göra en andningsövning eller vara närvarande i nuet) och ger mig själv perspektiv på händelsen och låter pulsen sjunka.
Numera tycker jag varken att det är flummigt eller konstigt utan bara väldigt praktiskt att ha fler metoder att ta till i livet när det inte blir som man hade tänkt sig. Att kunna välja det som passar bäst för stunden känns ovärderligt – vare sig det är att slå av sig frustrationen på boxpasset eller att blunda på bussen och andas fram lugnet.
Vilka metoder har du för att hitta lugnet i en aktiv vardag?
