När jag pratar med någon som känner till att jag lobbar för att ta en digital detox så märker jag hur engagerande ämnet skärmtid är idag. Ofta glider samtalet in på nutida fenomen som tonåringars bristande sociala kompetens (”de hänger bara över sina mobiler och pratar inte med varandra nuförtiden”), småbarnsföräldrars ointresse av sina barn (”de kramar mobilen mer än sin bebis”) och par som äter middag på restaurang och ”tittar mer på skärmen än på varandra”.
Förvåningen blir ofta stor över att jag, som verkar vara motståndare mot den uppkopplade världen inte hänger på i klagolåten. Ärligt talat så tror jag inte att vi som var tonåringar på 80-talet var så väldigt bra på att kommunicera IRL (räck upp handen alla som hellre frågade chans muntligt än skickade en lapp med en kompis), jag tror att småbarnsföräldrar alltid har hittat sätt att få en stunds paus i en intensiv period av livet och jag har faktiskt ingen aning om vad restauranggästerna har för anledning att surfa på sina mobiler istället för att prata med varandra. Sanningen är att jag inte bryr mig om vad du gör på din skärm, när du gör det och med vem!
Det jag verkligen bryr mig om är hur du mår! Känner du att tiden inte räcker till, att relationen med nära och kära kunde vara bättre eller att hjärnan är så stressad så att du inte minns vad du åt till lunch igår utan en längre stunds betänketid? Då bryr jag mig enormt mycket om dig!
Stressen har ökat de senaste åren och jag är helt övertygad om att nåbarheten är en viktig faktor som bidrar till det! När jag uppmuntrar till en digital detox möts jag ofta av nyfikenhet. Men lika ofta möts jag av två uppspärrade ögon och en skräckfylld blick… ibland nästan panikartad. Tanken på att inte ha tillgång till den virtuella världen känns helt otänkbar.
Lika lite som jag lägger mig i andras surfvanor, lika lite skulle jag tvinga någon att ta en digital detox. Däremot vet jag att de som provar att koppla ner under ett par dygn kan berätta om hur helgen kändes längre, hur samtalen med frun blev bättre eller hur barnen (när den första abstinensen har lagt sig) började leka med saker som de inte hade rört på ett år. En kvinna berättade om hur den digitala detoxen ledde till att familjen bestämde sig för att koppla ner några timmar varje dag under semestern och jag fick ståpäls när hon, med värme berättade om hur det hade blivit den bästa semestern på åratal.
Jag vet inte hur din digitala balans ska se ut, men jag vet att ett första steg är att våga koppla ner och lyssna på den digitala tystnad som uppstår. Jag längtar efter att höra mer om vad som händer, så hör av dig! Jag bryr mig <3
